Inför slutspelet gjorde jag mitt bästa för att uppmana alla som var i närheten av en säker plats att komma ner då det de senaste åren kommit in minst en reserv. Även i år blev så fallet att samtliga som kom ner fick vara med att spela. De som var kvalificerade men inte kunde vara med var Denho och Ali. De två reserverna som fick vara med var Magnus och Resqar, som båda endast spelat en turnering under året, den sista. Trots att de inte lyckades vinna någon match då räckte den poäng de fick för deltagande i slutspelet.
Magnus fick i sin öppningsmatch möta Mahmoud, som verkade het och tyvärr blev det ingen första vinst för Magnus ikväll heller. Resqar fick möta Petter, som har haft allt annat än medgång den sista hälften av hösten. Inte heller denna kväll var Petters då Resqar tog sin första matchseger på Williams. I kvartsfinalen stötte dock Resqar på patrull där Said visade sig för stark. Därmed var även den första av de som fick börja direkt i kvarten även vidare.
Två andra som var direktkvalificerade till kvarten var höstens två kometer och utropstecken, Poängjaktents totalvinnare Nicolas och tvåan Niklas. Under hösten har deras självförtroende sprutat ur öronen. Niklas har dock haft en svacka på slutet efter att han började hota Nicolas i toppen. Nicolas tog då tillbaka kommandot efter en semifinalplats och en vinst i de två sista turneringarna. Nicolas ställdes i sin match mot Mahmoud. Mahmoud som redan var uppvärmd måste ha bytt ut de grekiska dopade tärningarna då han ångade vidare och fick Nicolas desperat fråga efter inköp efter snappt respass ur turneringen.
Niklas fick i sin första match möta den under hela hösten ständigt motarbetade Mattias. Trots många spelade tuneringar hittade han aldrig flytet. Framförallt har han haft ett flertal mindre lyckade möten med Nicolas och Niklas. Mattias lyckades vinna sin öppningsmatch mot Göran, som mirakulöst hade säkrat en slutspelsplats i sista torsdagsturneringen. Enda trösten för Göran var väl att han genom sin sista turneringsvinst klättrade så pass på rankinglistan att han tog en plats i kommande Uppsalamästerskap. Från min match mot Martin såg jag att Niklas ledde i slutet av matchen och sedan såg jag att båda mystiskt nog bara klev upp och gick därifrån utan att någon jublade.
Mattias började dock le och sa att han aldrig mer skulle gnälla på grekiska turtärningar. Niklas var dock mindre road och sa kort och gott att han aldrig mer skulle spela backgammon. Efter några djupa inandningar hade dock det värsta runnit av och det var då inte helt otänkbart att han skulle återkomma i vår. Det var dock två mycket besvikna kometer som tidigt drog sig hemåt. Mattias framgångsrika kväll tog dock slut mot Said, som knep den första finalplatsen.
Själv hade jag inför slutspelet noterat att jag behövde vinna två raka matcher eller vinna i första mot någon med högre ranking än mig. Som jag tidigare nämnde fick jag det delade nöjet att möta Martin i första matchen. Det negativa är naturligtvis att han var den av spelarna i slutspelet som jag rankar som den bästa och det positiva var att det skulle räcka med en vinst för att gå om Örjan i rankinglistan och därmed knipa en plats i Uppsalamästerskapet. Jag hade laddat ordentligt och hade turkontot hos tärningsgudarna ordentligt välfyllt efter en serie trista turneringar i höst. Mot Martin gjorde jag ett stort uttag på kontot direkt och efter två kubade gammon och en tröstpoäng till Martin stod jag där som vinnare med 9-1.
I kvartsfinalen fick jag möta en tredje komet och utropstecken under hösten, nämligen Mats. Det var lika bra att försöka tömma tärningsgudarnas konto och inte heller Mats fick någon möjlighet att komma in i matchen. Två snabbba matcher och totalt 20-4 efter en mer än lovligt dos av medgång i båda matcherna. Inte helt oväntat blev det jämnare när det blev dags för semifinal mot Mahmoud. Båda två rullade bra och efter många jämna partier var det dags för dubbellt matchparti vid 10-10. DMP blev dock ett kraftigt antiklimax för min del. Jag fick göra två flytt innan partiet var över. Tredje flyttet fick jag göra med två på vall och fem- och sexpunkten öppen med 5 av för Mahmoud.
Finalen blev även den en jämn historia där Mahmoud till slut stod som segrare. Personligen var det det bästa resultatet för mig då jag på så sätt gick upp på plats 8 i rankinglistan och Said fick plats 9 som dock bör räcka till spel i uppsalamästerskapet. Jag kan dock inte undvika att tycka synd om Said som har haft allt annat än flyt i finalerna denna höst. Detta var Saids sjätte final under hösten och det blev tyvärr också hans sjätte förlust. Jag vill även passa på att gratulera Mahmoud till seger som han naturligtvis var väl värd.
Väl mött nästa vår då vi kör igång med första torsdagsturneringen den 12:e januari 2006.
/Micke